KomAn del 3

Så var då alla möjliga papper skickade i alla möjliga riktningar. Nu återstår bara att invänta vad som ska hända härnäst.

Jag har varit och fortsätter att vara kritisk till projektet KomAn. Gruppen som projektet företräder har inte många andra som arbetar för dem. Deras situation är kanske mer utsatt än för någon annan grupp. Vem vill anställa en bokstavskombination med 2 års sjukskrivning i bagaget?

Min kritik är därmed oberättigad enligt principen “Bit inte den hand som föder dig”. Anledningen till att jag är kritisk beror inte på initiativet i sig. Jag om någon förstår vikten av ett KomAn projekt för oss som halkat ur. Jag ser vad det skulle kunna betyda för den här gruppen och har en egen erfarenhet som gör att jag kan inse hur otroligt fel det kan bli, om det inte sköts på rätt sätt.

För ett år sedan hade jag inte klarat av den myndighetscirkus jag nu ändå på något sätt kan hantera. Temat är som så ofta förr “Hur frisk måste man vara för att orka vara sjuk?” Djup depression gör konstiga saker med din hjärna, ångest är mycket mer än bara ett ord för de som upplevt den. Jag pratar inte om att “må dåligt”, jag pratar om att gömma telefonen under kuddar för att signalen skrämmer dig. Jag pratar om att gå till affären 5 min i 8 och snabbt rafsa åt sig några matvaror på måfå, ifall du nu har några pengar. För att ha det behöver du ha klarat av att skicka in dina sjukintyg till försäkringskassan som i sin tur beror på att du lyckades gå till doktorn på rätt dag och tid.

Jag inbillar mig inte, eller kräver, att vägen tillbaka ska vara enkel, bara att den inte ska vara svårare än nödvändigt. De jag träffat i samma situation som mig själv har nästan samtliga en vän gemensam, kronofogden. De som klarat sig utan den kontakten har haft vänner eller släktingar som sett till att det inte gick så långt.

Försäkringskassan ska stå för pengarna till det aktivitetsstöd som deltagarna får, men storleken bygger på din dagersättning från a-kassan.

– A-kassa? Du menar den räkning jag fick för ett par dagar sedan, eller var det månader? Var gjorde jag av den… Oktober? Jomen den månaden tror jag att jag kom ihåg att betala, någonting betalade jag i oktober, har jag för mig. Påminnelse? Hm jag får så många, jag vet inte riktigt, när var det sa du?

Skulle vara intressant att se hur många i den här målgruppen som är med i någon a-kassa. Om inte får du acceptera en ganska kraftig minskning av dina inkomster när du ska gå ifrån ersättning från försäkringskassan till eh… ersättning från försäkringskassan. En form av omvänd morot på din väg tillbaka?

Vad gör man då? 3000 i månaden är svårt att leva på. Dessutom får du ju lite ökade utgifter i form av resor mm. Hyresvärdar brukar inte heller minska hyran bara för att dina inkomster minskar. Ja då blir man hänvisad till sociala myndigheterna som enligt uppgift “är förstående när du går på arbetspraktik”.

Nu är den här serien texter skriven med en hel del distans, ironi och lite humor. Men tro mig, för ett år sedan när min läkare och min omgivning försynt frågade om jag ibland hade funderingar på att “göra något dumt”, så hade situationen varit allt annat än humoristisk.