KomAn del 4

Observera, denna serie direkt taget ur verkligheten, riktar sig egentligen inte mot projektet KomAn, fastän namnet dyker upp i varje titel. Personerna jag mött inom KomAn har alla varit ytterst hjälpsamma och förstående. De förstår de problem en f.d sjukskriven p.g.a depression, har med att förstå och hantera byråkratiska cykler som varken har början eller slut. De förstår men försäkringskassan rår.

Senast för ett par dagar sedan blev jag uppringd av en handläggare på försäkringskassan. Jag riskerade att bli “nollad”, alltså bli utan ersättning om jag skulle bli sjuk. Det saknades uppgifter från min förra arbetsgivare från april – juli (den tid då jag gick på min uppsägningstid). Hon bad mig att ta kontakt med min förra arbetsgivare och be dem ringa ett nummer som hon gav mig. Det gjorde jag, och min förra arbetsgivare mailade sedan tillbaka till mig;

“Hej igen, jag har ringt dem och de förstår inte vad du undrar över.”

Tja det jag nu i denna stund undrar över är hur jag ska klara mig med en månadslön på c:a 3000:- och en sjukpenning på 0 kr.

Mitt andra ärende hos försäkringskassan ser heller inte ljusare ut. Mitt aktivitetsbidrag på 177 kr/dag efter skatt överklagade jag genom att göra som det stod, beskrev vem jag var och vilket ärende jag ville överklaga och varför. Alltså att jag ville att de skulle vänta på a-kassans utredning om min dagpenning innan de fattar beslut om min aktivitetsersättning.

Bara en knapp vecka senare kommer det ett nytt beslut, identiskt med det förra förutom datumet.

Det ärendet lyckades också blandas ihop på något sätt med mitt sjukpenningärende. Handläggaren som handhar sjukpenning ringde upp mig och förstod inte vad det var jag ville överklaga, hon kom heller inte åt det ärendenummer jag hänvisade till i mitt överklagande. Efter ett tag lyckades vi reda ut att det överklagandet skulle vidare till ett annat ställe, och vi kunde gå över till sjukpenningsärendet som handlade om att jag skulle kontakta min förra arbetsgivare, och be dem ringa in uppgifterna på ett telefonnummer som hon gav mig…

Fastän jag vid det laget var lite “nere” av all konstigheter så tog jag mod till mig och ringde A-kassan för att se hur mitt ärende mådde.

– Aj, det här ser inte bra ut, var det första hon sa. Det visade sig att det arbetsgivarintyg jag skickat in var en kopia, samt att hon tyckte det var konstigt att jag ringde eftersom ärendet bara var 2 veckor gammalt.

Nu var det ju så att sida 2 och 3 ur arbetsgivarintyg hade försvunnit någonstans på vägen, och att jag därför fick be min arbetsgivare om ett nytt och komplettera min ansökan med. Det dokumentet fick jag och skickade in, tillsammans med en anmälan om arbetslöshet som också försvunnit, alternativt inte inkommit.

Nu måste jag återigen ta kontakt med min gamla arbetsgivare och för 3:e gången be dom att skicka ett arbetsgivarintyg. Hur ett original-arbetsgivarintyg ser ut vet jag inte, men om VD:n vidimerar dokumentet så måste väl det räcka. Sedan tänker jag strunta i att hävda att ärendet är bra mycket äldre än ett par veckor.

Jag känner att jag nu är beredd att jobba för 3000:- i månaden, eller mindre, utan sjukpenning, jag kan betala till försäkringskassan om jag blir sjuk, vadsomhelst. Bara jag slipper ur den här cirkusen, VAR ÄR UTGÅNGEN? Snälla berätta det för mig, jag kan jobba gratis och bo i en skokartong på E4-an, jag kan slicka väggrenen innan jag går till jobbet. Bara jag slipper ringa fler telefonsamtal och skicka in fler papper.

Svara till “Desperat”